jag vet inte vad det är som stoppar mig från att ta mig ur gröten. men jag är uppenbarligen mitt i den igen. jag känner mig ganska liten där. jag vill ta mig ur, men det bara går inte. och ögonen är svullna. och jag är blek, och jag vill inte att folk ska tro. jag vill inte hata folk för att dom inte gör det, det är bara sådan jag är. leder till att jag inte får någon ro i mitt snurrande huvud och i mina famlande och fumlande nerver. ingenstans. jag skulle kunna få ro, och lugn. och jag kunde sluta vara en orolig själ. men någon valde att jag inte skulle få ha det så.