mitt liv som för en stund var så överbelastat och som jag trodde skulle döda mig långsamt har nu tagit mig i handen på ett snällt sätt. det var delvis du, delvis jag själv som fick det att inträffa. nu kan jag andas lite lättare. vardagen har blivit min vän igen. det är väldigt fint. om nåt dygn är jag en dag äldre än nu och en dag närmre mitt artonde år. på lördag har jag bestämt mig för att bjuda in mina vänner i lägenheten. och jag ska vara glad och bli full i mitt vardagsrum och på min balkong. ja, det känns väldigt fint att vara vid liv. en dag till.